" som om jag inte skulle existera. "
Vilken känsla jag hade igår. Jag skulle leta mig ut genom hela sjukhuset och ut på andra sidan, det kändes verkligen som om jag var med i en film, det är svårt att förklara men jag ska försöka lite i alle fall.
Ni vet på skräckfilmer? När någon är på ett sjukhus? För varje steg de tar tänds yttligare en lampa och man ser att korridoren aldrig tar slut. Inte en människa syns till och om någon dyker upp går det inte att prata med den personen, den är som i sin egen liten värld som om jag inte skulle existera. Man har ingen aning vart man ska ta vägen och man vill bara gråta, blunda, öppna ögonen och allt ska vara borta.
ja det var precis så det var, obeskrivligt ..
Ni vet på skräckfilmer? När någon är på ett sjukhus? För varje steg de tar tänds yttligare en lampa och man ser att korridoren aldrig tar slut. Inte en människa syns till och om någon dyker upp går det inte att prata med den personen, den är som i sin egen liten värld som om jag inte skulle existera. Man har ingen aning vart man ska ta vägen och man vill bara gråta, blunda, öppna ögonen och allt ska vara borta.
ja det var precis så det var, obeskrivligt ..
Kommentarer
Trackback
