det kan inte vara sant, är det du

Det är en tjej på facebook som har försökt att adda mig, men jag har ignorerat varje gång. Idag när jag var i skolan skriver hon och undrade om jag hade gått på pomperipossa(mitt gamla dagis). Och då kommer minnerna upp. Rebecca, jag kom precis ihåg vem det var. Alla minnen man haft tillsammans, oförglömliga. Men jag kom ju ihåg henne om hon såg ut då och kände knappt igen henne. Men tänk att hon kände igen mig, efter alla dessa år. Jag själv känner igen massa andra från dagis, tio år senare.

Tiden går nästan allt för fort, man förändras på alla olika sett.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0